13/07 OST
Året är 1764 och en ensam getaherde vandrar sakta över dom stilla bergen i nordvästöstra franska pyreénerna. Han har i veckor lidit av en elak smärta i vänstra skinkan och lider svårligen av detta. När getterna har nått fram till sitt bete ser herden en liten grottöppning i berget och eftersom han han har så fruktansvärt ont i själva röven bestämmer han sig för att krypa in och vila sig en stund.
När han så ligger där på grottgolvet övermannas han av en sådan fruktansvärd smärta så han blir alldeles utom sig, han vet inte vad han skall göra. Han tar fram getsäcken där han förvarar sitt vin som är utblandat med lite småkul svamp som han har hittat på vägen och halsar allt vad han orkar.
När han efter ca 12 dagar kvicknar till liv igen så är inte bara alla getter uppätna av vargar utan även hans smärta är borta, han mår faktiskt bättre än på flera år. När han så ligger där på golvet och myser i ett fruktansvärt bakrus så känner han något märkligt, emellan sina skinkor ligger något svalt och mjukt. Det känns inte obehagligt eller främmande, bara trevligt. Han känner efter och upptäcker till sin förvåning en bit getost fastkilad emellan den vänstra och även den högra skinkan, han smakar och brun Castello är uppfunnen.
Det verkar som att han i sitt vansinnes rus har tagit delar av sin matsäck i tron att det var stolpiller och på detta sätt helt utan vetskap lagrat ost. Den mustiga, lite myskartade arom som osten nu hade fått visade sig tilltala i stort sett hela världen. Man började prova sig fram i munkkloster över hela svalbard men det var bara i stjärten på franska män som den riktigt genuina smaken kom fram.
Än idag ligger grova håriga män i grottor runt om i Frankrike med ost i röven, allt för att också vi ska få njuta av den underbara arom och smak den bruna Castellon har. Lagringstiden varierar ifrån distrikt till distrikt. I Pan de toudelo är dom kända för att lagra ost i gubbaröv ända upp till 12 år. Den är fruktansvärt dyr och smakar skit.
Annars är allt bra
När han så ligger där på grottgolvet övermannas han av en sådan fruktansvärd smärta så han blir alldeles utom sig, han vet inte vad han skall göra. Han tar fram getsäcken där han förvarar sitt vin som är utblandat med lite småkul svamp som han har hittat på vägen och halsar allt vad han orkar.
När han efter ca 12 dagar kvicknar till liv igen så är inte bara alla getter uppätna av vargar utan även hans smärta är borta, han mår faktiskt bättre än på flera år. När han så ligger där på golvet och myser i ett fruktansvärt bakrus så känner han något märkligt, emellan sina skinkor ligger något svalt och mjukt. Det känns inte obehagligt eller främmande, bara trevligt. Han känner efter och upptäcker till sin förvåning en bit getost fastkilad emellan den vänstra och även den högra skinkan, han smakar och brun Castello är uppfunnen.
Det verkar som att han i sitt vansinnes rus har tagit delar av sin matsäck i tron att det var stolpiller och på detta sätt helt utan vetskap lagrat ost. Den mustiga, lite myskartade arom som osten nu hade fått visade sig tilltala i stort sett hela världen. Man började prova sig fram i munkkloster över hela svalbard men det var bara i stjärten på franska män som den riktigt genuina smaken kom fram.
Än idag ligger grova håriga män i grottor runt om i Frankrike med ost i röven, allt för att också vi ska få njuta av den underbara arom och smak den bruna Castellon har. Lagringstiden varierar ifrån distrikt till distrikt. I Pan de toudelo är dom kända för att lagra ost i gubbaröv ända upp till 12 år. Den är fruktansvärt dyr och smakar skit.
Annars är allt bra
Kommentarer
Trackback
